Det verkar ingå i den allmänna argumenteringen för en viss politik, att ge vissa nyckelord från den andra sidans politik en negativ klang. Lyckas man koppla ihop vissa ord med en viss politik som något av det mest förskräckliga man kan tänka sig, har mindre nogräknade debattörer hittat en genväg för att manipulera sina lyssnare utan att det krävs bevis för att det de säger är sant.
I själva verket finns det ingen naturlig värdering i orden socialism eller kapitalism, de beskriver bara hur materiella tillgångar ägs, om de ägs enskilt eller kollektivt. Eftersom vem som äger avgör vem som har makten över något är det ju endast en viktig upplysning om vad som gäller. Den nyliberala ideologin är i mitt tycke lika fanatiskt i sin syn på politik som den gamla sovjetiska kommunismen var på sin tid. Ett strikt politiskt ideologiskt system som inte ger utrymme för kompromisser kan aldrig bli verkligt demokratiskt och därför inte heller vara framgångsrikt.
Vi behöver både kollektivt och enskilt ägande i en dynamisk blandning som förstår vikten av verklig utveckling istället för stelbenta politiska system som inskränker vår handlingsfrihet.
Sossarna var på väg ditåt en gång, sen kom Thatcher och Reagan och förstörde allthop, idag kanske S håller på att omvärdera sin strategi, vi får se. V är idag det enda politiska parti som idag i sig innhåller det som behövs för att vara ett alternativ – kanske i samarbete med S och facket.
